Tack vare ett samarbete med Fjällkyrkan i Idre-Särna församling får invandrarkvinnor från Frälsningsarmens kvinnocenter i Akalla uppleva den svenska fjällnaturen.

Andäktigt sträcker Roya ut sin hand. I den har hon en bit korv och hon tittar förundrat på fågeln som kommer flygande och landar på handen. Lavskrikorna vid Fulufjäll Naturum är inte tama. Men de är sociala, nyfikna och orädda – och de gillar korv.

Roya kommer från Iran och har varit i Sverige i ett och ett halvt år. Hon ingår i en grupp på nio kvinnor som tillsammans med två ledare kommit till Dalarna från Stockholm för att tillbringa några dagar i Idre. I dag går utflykten till Fulufjäll där skogsbiologen Sebastian Kirppu ska guida dem längs vandringsleden de fyra kilometrarna fram och tillbaka till Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall.

Kvinnorna är i åldrarna 25-72 år och har varit i Sverige olika länge, allt från ett upp till sju år. De kommer från Iran, Irak och Somalia. Ett par av dem har uppehållstillstånd, men de flesta är asylsökande. Några av dem känner varandra sedan tidigare. De andra lär känna varandra under de här dagarna.

Jenny Alm, föreståndare på Frälsningsarmens kvinnocenter i Akalla, berättar att centret har kontakt med drygt 300 kvinnor och jobbar på olika sätt med att underlätta integration för kvinnor. På centret får kvinnorna studera svenska, lära sig praktiska saker och lära sig om livet i Sverige.

Jenny är tacksam över möjligheten att ta med kvinnorna på en sådan här resa. Ett avbrott i vardagen betyder mycket för dem. Att vara i en asylprocess är jobbigt.
– Många av dem är väldigt stressade, berättar Jenny. Det känns fint att kunna ge något annat av Sverige till dem som har offrat så mycket för att komma hit.

Nyfikna och upprymda följer kvinnorna guiden ut i gammelskogen. De lyssnar intresserat till hans berättelser om träd, växter och naturens kretslopp. Alla förstår inte svenska så bra, men Farahnaz tolkar. Hon kommer från Iran och har varit i Sverige i fem år.

– Alla kvinnorna tycker det är fantastiskt att vara här i skogen, berättar hon.

Vandringen går uppför och nerför. Men ingen klagar. När någon blir efter stannar de andra och väntar. Den första snön har fallit och på en del ställen är det halt. Att gå på isigt underlag är nytt för vissa, så det sätts en och annan vurpa. Men ingen slår sig och när någon halkar omkull är genast de andra där och hjälper till.

Framme vid vattenfallet är vandringen halvvägs. Solen når inte ner i den djupa ravinen och det blåser kallt. Men ingen ser ut att frysa. De bara njuter av den fantastiska naturen.

På vägen tillbaka stannar guiden Sebastian till och berättar om trädens kraft. Farahnaz kliver spontant fram och kramar trädet. En av de yngre kvinnorna följer lite försiktigt efter och gör likadant.

Vandringen fortsätter genom skogen och plötsligt slänger sig Roya på rygg i snön och bara ler.

– Det här är den bästa dagen sedan jag kom till Sverige för ett och ett halvt år sedan, säger hon lyckligt.

Ann-Sofie Näslund, kyrkoherde i Idre-Särna församling berättar att samarbetet med Frälsningsarmen startade för ett år sedan. Det är ett utbyte där Fjällkyrkan samlar in kollekt, ordnar med sponsorer och det praktiska inför kvinnocentrets besök tre-fyra gånger per år. Motprestationen är att Frälsningsarmens musikkår kommer till församlingen några gånger per år och bidrar med musik i olika sammanhang.  

Till grund för samarbetet ligger en önskan hos Ann-Sofie och andra Idrebor och företagare att fler ska få ta del av den fantastiska natur och upplevelser som finns i Idre med omnejd.

– Jag träffade folk på byn i olika sammanhang, berättar Ann-Sofie. Vi pratade och tänkte.

Tillsammans ville de visa att det finns ett Sverige bortom staden. Samtidigt sökte hennes man, Åke Näslund som är musiker i församlingen, efter samarbeten för att få mer musik i deras kyrkor. Han träffade en kvinna som hade kontakter i Frälsningsarmens musikkår. På så vis fick han kontakt med Jenny på kvinnocentret, och på den vägen är det.

Nu är Jenny här för femte gången med en grupp kvinnor. De bor i en lägenhet på Idre Fjäll och i morgon ska besöka stallet och prova på att rida häst. Jenny berättar om tidigare besök när de har åkt slalom, plockat bär, lagat mat över öppen eld och firat gudstjänst tillsammans med sina värdar.

– Vi blir så fint bemötta här, avslutar hon.

Text: Carina Robertsson